Omogen
Jag har varit på tonårsrevolt humör, det vill säga omogen, argsint och egosentrisk.
Allting började med att min pappa gick in på mitt rum i morse, för att han skulle låna kameran. Därav väckte han mig klockan tjugo i åtta på morgonen, eftersom jag sover så pass dåligt att jag vaknar av minsta lilla. Jag var verkligen var i behov av att sova ut, eftersom jag har sovit dåligt på grund av jobb och mardrömmar i över en vecka. Jag blev naturligtvis skit sur , inte bara för att jag blev väckt tjugo i åtta på lördag morgon utan för att han tog kameran, som jag hade nya bilder på som jag ville lägga över till datorn senare under dagaen. Jag blev sur för att han ska åka bort i en hel vecka och tänkte ta kameran med sig, därav skulle inte jag ha tillgång till den på en vecka, kanske mer!
Jag blev skit förbannad, kunde inte sluta tänka på att jag var sur så jag kunde inte somna om. Irriterade mig över att jag så klart skulle bli kissignödig. Jag drog mig surt ur sängen och in på toaletten, smällde med dörrarna.
Jävla skit pappa, tänkte jag. Som bara tänker på sig själv, åker iväg med kameran. Han kommer säkert radera dem bilderna jag hade på den för att kunna ta 1000 egna bilder på löjliga motercyklar. Han kommer ta bort bilden på den fina tårtan jag hade gjort. Jag kommer inte kunna ta bilder på våran "feak midsommar" som antagligen ska äga rum idag. Jävla skit idiot feta bajs pappa.
Sen somnade jag om.
När jag vaknade vid halv tolv tiden igen och gick ner för att äta frukost, fräste jag surt till mamma att pappa hade väckt mig tjugo i åtta i morse. Då berättade mamma att pappa skulle hämta kameran, men att han hade sett att jag hade bilder på den, så han ville inte ta med den. Han hade tänkt att jag antagligen hade större behov av den, och han ville inte ta med sig den då. Så han hade lämnat den hemma i alla fall, lagt den i köket.
Gissa om jag kände mig som världens idiot?
För en gång skull är jag glad över att jag håller mina tankar för mig själv, och inte bara skriker ut allting.
Jag åkte med mamma till stan. Det var bestämt sen tidigare. Mammas syster, "Maggan", ringde och plötsligt skulle hon också åka med. Nu ville mamma åka till Nova Lund i stället. Att skaffa en ny piercing och mobil inne i stan var det inte tal om. Jag var sur och vresig och hittade ingen bikini, och mamma och hennes syster gick bara runt och fnittrade. Jag agerade surpuppa och kände mig utanför i klimakterigruppstanterna tjatter - moget Jönsan!
Min mamma erbjöd sig att betala min bikini, dem försökte hålla uppe temot och hänga efter mig från affär till affär, sökandes efter en bikini som jag aldrig fann. Dem bjöd på fika och jag satt tyst o omunter. Tills sist provade jag skor som mamma köpte till mig och lovade att vi skulle fixa bikini, mobil och piercing på måndag i stället.
Och då, blev jag nöjd.
Åkte hem och bakade en chokladkaka till dem.
Ibland blir jag så trött på mig själv, trött på mitt humör, mina dåliga dagar, min envishet.
Sätter mig här och inser att jag inte känner mig bra idag. Att mitt sura humör sitter djupare än att inte hitta min bikini och bli av med min kamera. Jag känner att jag måste knarka Bengan, för att hon gör mig glad.
Det känns som att det är få saker som gör det just nu.
Jag vet inte varför.
Igår var härligt. Härligt att Älskling är tillbaka, att skratta, skratta med henne. Jag kom hem till henne, överraskade med en hemmagjord tårta. Glad att se henne. Det finns liksom ingen annan som hon. Ingen som släpper två brakare på raken när man sitter och väntar på bussen. Ingen annan som käkar gigantiska tårtbitar och rostar bröd med mycket smör på mitt i natten. Ingen annan som tappar bort sin mammas mobiltelefon och bjuder en på middag och säger "Jag älskar dig" spontant, så att hon menar det. Ingen annan är som hon.
Det var trevligt, vi gick i stan och provade en massa kläder, så det bildades milslånga köer så tanterna som stod och väntade blev galna på oss när vi sprang fram och tillbaka mellan våra bås för att ge varnadra smakråd. Sen gick vi hem och åt hos henne, Anna kom över och vi såg en bisarr pingvinfilm. Där pingvinerna var klipp ur discovery avsnitt, och man hade bara lagt till överdrivna dialoger, som jag självklart inte kunde motstå att skratta till.
Anna gick hem och jag och Älskling rostade mackor med massor av smör och åt.
Skönt att du är tillbaka.
Allting började med att min pappa gick in på mitt rum i morse, för att han skulle låna kameran. Därav väckte han mig klockan tjugo i åtta på morgonen, eftersom jag sover så pass dåligt att jag vaknar av minsta lilla. Jag var verkligen var i behov av att sova ut, eftersom jag har sovit dåligt på grund av jobb och mardrömmar i över en vecka. Jag blev naturligtvis skit sur , inte bara för att jag blev väckt tjugo i åtta på lördag morgon utan för att han tog kameran, som jag hade nya bilder på som jag ville lägga över till datorn senare under dagaen. Jag blev sur för att han ska åka bort i en hel vecka och tänkte ta kameran med sig, därav skulle inte jag ha tillgång till den på en vecka, kanske mer!
Jag blev skit förbannad, kunde inte sluta tänka på att jag var sur så jag kunde inte somna om. Irriterade mig över att jag så klart skulle bli kissignödig. Jag drog mig surt ur sängen och in på toaletten, smällde med dörrarna.
Jävla skit pappa, tänkte jag. Som bara tänker på sig själv, åker iväg med kameran. Han kommer säkert radera dem bilderna jag hade på den för att kunna ta 1000 egna bilder på löjliga motercyklar. Han kommer ta bort bilden på den fina tårtan jag hade gjort. Jag kommer inte kunna ta bilder på våran "feak midsommar" som antagligen ska äga rum idag. Jävla skit idiot feta bajs pappa.
Sen somnade jag om.
När jag vaknade vid halv tolv tiden igen och gick ner för att äta frukost, fräste jag surt till mamma att pappa hade väckt mig tjugo i åtta i morse. Då berättade mamma att pappa skulle hämta kameran, men att han hade sett att jag hade bilder på den, så han ville inte ta med den. Han hade tänkt att jag antagligen hade större behov av den, och han ville inte ta med sig den då. Så han hade lämnat den hemma i alla fall, lagt den i köket.
Gissa om jag kände mig som världens idiot?
För en gång skull är jag glad över att jag håller mina tankar för mig själv, och inte bara skriker ut allting.
Jag åkte med mamma till stan. Det var bestämt sen tidigare. Mammas syster, "Maggan", ringde och plötsligt skulle hon också åka med. Nu ville mamma åka till Nova Lund i stället. Att skaffa en ny piercing och mobil inne i stan var det inte tal om. Jag var sur och vresig och hittade ingen bikini, och mamma och hennes syster gick bara runt och fnittrade. Jag agerade surpuppa och kände mig utanför i klimakterigruppstanterna tjatter - moget Jönsan!
Min mamma erbjöd sig att betala min bikini, dem försökte hålla uppe temot och hänga efter mig från affär till affär, sökandes efter en bikini som jag aldrig fann. Dem bjöd på fika och jag satt tyst o omunter. Tills sist provade jag skor som mamma köpte till mig och lovade att vi skulle fixa bikini, mobil och piercing på måndag i stället.
Och då, blev jag nöjd.
Åkte hem och bakade en chokladkaka till dem.
Ibland blir jag så trött på mig själv, trött på mitt humör, mina dåliga dagar, min envishet.
Sätter mig här och inser att jag inte känner mig bra idag. Att mitt sura humör sitter djupare än att inte hitta min bikini och bli av med min kamera. Jag känner att jag måste knarka Bengan, för att hon gör mig glad.
Det känns som att det är få saker som gör det just nu.
Jag vet inte varför.
Igår var härligt. Härligt att Älskling är tillbaka, att skratta, skratta med henne. Jag kom hem till henne, överraskade med en hemmagjord tårta. Glad att se henne. Det finns liksom ingen annan som hon. Ingen som släpper två brakare på raken när man sitter och väntar på bussen. Ingen annan som käkar gigantiska tårtbitar och rostar bröd med mycket smör på mitt i natten. Ingen annan som tappar bort sin mammas mobiltelefon och bjuder en på middag och säger "Jag älskar dig" spontant, så att hon menar det. Ingen annan är som hon.
Det var trevligt, vi gick i stan och provade en massa kläder, så det bildades milslånga köer så tanterna som stod och väntade blev galna på oss när vi sprang fram och tillbaka mellan våra bås för att ge varnadra smakråd. Sen gick vi hem och åt hos henne, Anna kom över och vi såg en bisarr pingvinfilm. Där pingvinerna var klipp ur discovery avsnitt, och man hade bara lagt till överdrivna dialoger, som jag självklart inte kunde motstå att skratta till.
Anna gick hem och jag och Älskling rostade mackor med massor av smör och åt.
Skönt att du är tillbaka.