Detta känns underligt, att vara tillbaka. Tillbaka igen med skrivandet. Visst har jag skrivit ett par rader då och då i dagboken på helgon, men det var absolut ingenting seriöst. Det finns i och för sig inget som svarar för att detta ska bli det.
Jo, det gör det. Med tanke på att mina första rader här är seriösa och redan fulla av meningslöst skitsnack så lär det blir seriöst. Samt att jag har sommarlov, så jag har all tid i världen på mig. Om man bortser från de två minuter jag måste plugga in verb för att klara av Engelska B kursen, tro det eller ej, jag ska göra det - det är i alla fall min tanke.

Något som är ännu mer otroligt är att jag har städat mitt rum. Det är min kära mamma som brukar stå för den delen, det är inte speciellt mycket jag gör för att hjälpa till här hemma. Jag städar ju inte ens mitt eget rum. Mamma gör allting, precis allting. Det är svårt att inte gripas av skuldkänslor, när jag bara försvinner ut ur huset jämt. Det beror inte endast på ständingen, jag klarar helt enkelt inte av att vistas hemma. Jag kan inte ens stanna för en filmkväll med familjen.
Jag tror jag fasar för det, rastlösheten driver mig. Hela tiden tänker jag strategiskt, vad ska komma sen? Vad händer efter detta och hur gör jag det? Även om jag har sommarlov har jag hela tiden ett schema i huvudet över vad jag måste göra under dagen. Jag kan inte släppa det. Om jag ska se det som tvångstankar eller stress känns irrelevant, men det finns väl en länk, ett samband mellan dem.
Hur som helst, har mamma fixat ett sommarjobb till mig (jag försökte inte ens att leta själv) , ett städjobb. Jag startar redan på måndag morgon, så tidigt som halv sju börjar jag varje dag i två veckor.
Jag tänkte bjuda mamma på bio senare när jag fått min lön för städjobbet, vad sägs som det? Jag hoppas hon blir glad. Emelie, se nu till att göra det också!

Jag säger bara ; min vägg! Den blir bara bättre och bättre. Men samtidigt blir det trögare och trögare att hitta något att sätta upp. Det ska ju helst vara ett minne eller ha en personlig innebörd. När jag nu på senare tider inte har hållit mig särskillt aktiv varken inom läsandet eller skirvningen så har idéerna sinat. Nu är det dags ingen.

Om jag vågar.