Jag kommer på smarta idéer att skriva om när jag går och lägger mig, precis innan jag somnar. Jag ligger och funderar på saker och sen kan jag tänka "detta skulle kunna vara något att ta upp i min blogg". Nackdelen är att jag är så himla trött när jag kommer på dessa uber smarta idéer, att jag inte orkar skriva ner dem eller så har jag glömt bort dem så fort jag vaknat. Typiskt.
Kanske har jag något vagt minne av gårkvällens grubblerier kvar långt där bak i huvudet, men räkna inte med att dem kommer fram förän jag har skrivit färdigt.

Jag tänker tillbaka. På tiden som varit. Vilken radikal förändring det har varit under det senaste året. Tacka gymnasiet för det. Jag har aldrig någonsin, ever in my life, trivits i skolan, förrens nu. Här exicterar inte dem blängande blickarna, avensjuka, viskningar och speciellt inte idoterna med stort I.
Dem som skulle bestämma vad som var och inte var okej, hurvidare det var acceptabelt att klä sig i en viss sorts jeans eller inte.
Jag förstod aldrig deras tankegång, idioternas. Självfallet är jag väl inte ensam om det. Var finns logiken i att det måste vara märkeskläder och cowboy boots ena månaden, för att nästa månad gå runt med mjukisbyxor och morgonskor? Var finns logiken i att alla ska göra det? Det förstod jag aldrig. Jag förstod aldrig varför jag inte kunde se ut som jag, vara som jag, bete mig som jag och bara vara fett mycket jag eftersom jag är så jävla bra jämfört med dem. För det var jag.
Synd bara att jag inte kan behålla den tanken idag, synd bara att det är för sent för mig att inse att jag är fucking bäst i världen när ni genom högstadie som grundskoleår har försökt bevisa motsatsen.

Det var aldrig bra, jag var aldrig bra, det var allting någonting fel på mig. I grundskolan var jag för tjock, mina tänder var äckliga o stora, jag var töntig och blyg. "Sånna som jag" var det tydligen okej att driva med. Mina kläder var fel för att inte tala om var jag köpte dem. Bara för att det var jag. Hade det varit miss idiot som sagt det hade alla tyckt att det var nya modet.
Efter det var jag för vanlig, för tuff, jag trodde att jag var något. Jag fick inte vara blyg men inte kaxig heller. Dem skulle ju vara störts bäst och vackrast, det får inte jag tycka. Bara dem.
Sen blevjag äckligt smal, jag var äcklig, kunde jag inte bara gå och "äta upp mig själv" för så kan man ju inte se ut. Jag fick inte tänka på vad jag ville, jag fick inte tycka vad jag ville, jag fick inte ytta mina egna åsikter.

Vad hände sen? Efter att jag varit ett ätstöringsmissfoster? (Tack för det)
Revolt. Rebell. Feminsist. Och ett psykfall.
"Varför tänker du så? Varför slutade du gå till skolan den veckan, vart tog du vägen? Varför är alla så ledsna, varför tycker alla synd om dig? Varför behöver du bara gå halva dagen i skolan, varför slipper du göra läxor och prov? Va? Vadå? Varför mår du dåligt? "
"Nehej, det kan fan inte du göra, må dåligt, du har inget att må dåligt över."

Ni är dumma i huvudet.
Jag var bäst i världen.
Även om jag levde i en annan värld än dem.

Tillfreds, vissa dagar känner jag mig tillfreds med mig själv. Tillfreds med min tillvaro. Jag är jag, och kan kan inte tänka mig att vara någon annan. Inte nu längre. Jag älskar mitt sinne för bra litteratur, att jag går på Petri, att jag har underbara kompisar. Jag försöker, jag försöker överleva innuti mitt kaos, och det går bra. Min musiksmak, mitt stora intresse för mat, humor, kvällarna och dagarna med vännerna, deras skratt, för att inte tala om mitt eget. Jag har sommarlov, jag har jobb, jag har två föräldrar som bor ihop, två brossor och en hund. Jag kan rita, jag kan skriva. Fan vad jag är bra. Fan vad ni måste vara bra som känner mig. Fan va vi är bäst.

Haha, detta inlägget blev typ sämst, inte i innehåll, utan i skrift. Ni får leva med det, för det kan jag göra.

Jag planerar något stort nu, något bra, något roligt. Mina älsklingar ska komma hem snart, och det ska bli bra, det ska bli skönt. Jag längtar och planerar inför lyckans dagar.

(Bajs på mig, jag åt en glass idag.
Hoppas Bengan kommer tillbaka från Stockholm och säger att hon har ätit glass var dag)