Du ska möta världen, så som så många andra som i den ivriga ungdomen drömmer om att få överge sitt dunkel, sina skuggor och smärtor. De inser inte att smärtan aldrig kan överges, när de söker efter glädje. Åtrå, längtan, och saknad följer efter likt en plågoande.
Tänker du också som dessa unga förvirrade? Vill du rymmar från något, någonting som finns inom dig? Eller är du helt enkelt en exemplarisk, nyspunnen upptäckare och revoltör?
Som en burrig fågelunge som har lärt sig utnyttja sin flygförmåga, vill du lämna ditt bo och bege dig till en värld som du endast har föreställt dig, men som är utom din vetskap. Vill du lämna din trygghet och de familjära lukterna för att bli en vilsen man ute i det okända?

Du min lilla duvunge, önskar jag att du inte kommer att färdas så långt, eftersom jag tjuter inombords och tär mig själv invärtes efter beröringen från din stubbiga kind.
Till trots kan jag se hur du flyger längs Europas kuster, runt Medelhavet och över Atlanten. Du kommer få uppleva det klassiska franka språket när du besöker Paris, som är en stad av stämmning och poesi, romantik. Likafullt blickar du ensam över Paris alla ljus och dofter, stående från Eiffeltornets svindlande topp.
Promt hade jag på samma sätt blickat över Paris, således med den markanta skillnaden att jag var höjdrädd. Jag hade dragit in alla dessa mjuka och söta dofter från luften, där doften från dig var inkluderad, Jag hade registrerat alla intryck och varje nytt ögonblick. Men min rädsla för höjder hade hindrat mig från att se det oändliga.

Dig.

Varför skulle jag bege mig till sådanna riskfyllda höjder, med främmande lukter och oförståliga språk, när du ändå är oändligheten? Paris romantik, Tysklands kalla dis och Spaniens eviga stränder, skulle aldrig uppnå den glädjekänslan och avsaknaden av smärta som jag finner i dig.

Du ser inte världen så som jag gör, med fruktan i blicken och ensamheten i bröstet.
Du ser inte mig.