Varför lämnade du mig när jag inte kan vara ensam? Varför övergav du mig när du visste att jag inte skulle förstå? Varför försvann du så att jag inte kunde höra dina andetag i mörkret när det är det enda som gör mig trygg och lugn?

Jag är så arg på dig för att du har lämnat mig, så ledsen och skamsen. Arg för att du har åkt din väg och lämnat mig, fast att jag vet att jag aldrig skulle kunna åka iväg någonstans utan dig. För att du straffar mig utan anledning. Jag skulle aldrig ha lämnat dig.
Ledsen för att du inte satt bredvid mig och höll om mig när det var kallt, för att du inte skyddade mig från de män som skrek glåpord åt mig, för att du inte följde mig på den kusliga vägen hem och för att du inte är här och håller om mig nu när jag ska sova.
Skamsen över att jag är arg på dig, för egentligen älskar jag dig över allt annat och allt jag vill är att du ska komma hem igen.