Jag steg upp lite över fem på morgonen, efter en omtumlande natt, för att se honom ge sig av. Det blev många avsked när även mina föräldrar gav sig iväg för att vara borta under en längre tid. När han hade gått låg jag kvar i sängen och lyssnade på dem, mina föräldrar, hur de packade, pratade med hunden, låste dörren och gav sig av.

Allt jag tänkte på när jag låg där med min högra kind mot kudden, med kroppen i en konstig förvriden ställning, var hur lättnaden och lyckan över att fara iväg blandades med oron och saknaden över det som fanns kvar. Jag tror att de måste ha känt så, för jag kände likadant.