Här är en bild på sommarens finaste jordgubbe, och mitt sönderbitna nagellack. Jag kom på mig själv med att tänka att jag skulle spara den här stora och söta jordgubben så att jag kunde dela den med dig sen när jag kom hem. Men du är inte hemma och väntar på mig längre. När vi möts igen är det en ny månad.
Jag lyssnar på Kents nya skiva, En plats i solen, inspirerad av allt hysteri kring denna nyhet. Jag ligger här och väntar på dig, på att du ska komma hem, eller i alla fall ringa så inte avståndet känns så stort mellan oss.

"Kan jag inte ens se min nervösa tunna hand som söker din" Ur Kent, En plats i solen, Glasäpplen