När man upplever äkta kärlek så andas med samma lungor och slår med samma hjärtan. Tanken på att överge den andre är befängd. Om man skulle lämna varandra så finns det en heroisk orsak, som att han dör i Andra världskriget, eller i en annan olycka där han räddar hundratals barn med sitt liv som insats, eller så befinner han sig på andra sidan jordklotet för att han är tvingad till det, medan hans hjärta vilar hos mig. Eller så står han i World Trade Center när planet flyger in i byggnaden och han dör och jag lämnas kvar med ett brustet hjärta som aldrig kommer läka igen då han var mitt livs största kärlek. Då är det okej, då är det fortfarande äkta kärlek, men om man lämnar mig utan anledning, då fanns det ingen äkta kärlek.