Maj 19, 2012
Jag känner en som sett mer än dom flesta
en som aldrig sett vad han har här
Han säger att han vart i helvetet och vänt
Jag tror en del av honom blev kvar där
nu står han utanför världen
Genomskådad och bitter
Han går dom tomma stegen
under fåglarnas glada kvitter
en som aldrig sett vad han har här
Han säger att han vart i helvetet och vänt
Jag tror en del av honom blev kvar där
nu står han utanför världen
Genomskådad och bitter
Han går dom tomma stegen
under fåglarnas glada kvitter
Röda maj
Redan sekunderna före jag slog upp ögonen var jag tillfreds med tankarna. Då kunde jag förmå mig att ligga kvar i sängen, lyssna på Winnerbäcks toner i bakgrunden, och se ut i värmen som jag ännu bara föreställt mig. Se träden svaja i vinden som inte kan göra annat än att beröra. Tänka att du hade öppnat balkongdörren. Jag?
Jag går ut.
Söndag, 2012-04-29
Idag kom jag att minnas förra våren när jag försökte springa i skogen. Jag erinrar mig om att jag oftast inte orkade genomföra hela milen i ett svep, och framför allt hur jag fasade och kämpade över en riktigt tung backe med ännu tyngre fötter. Men så idag, efter att ha sprungit milen med lätta steg så var min första tanke att; jag hade lätt kunnat springa en mil till. Visst är det underbart när man kan se tillbaka och inse hur mycket man har utvecklats?
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Varje gång jag gör ett försök till att yttra de första orden, så tvekar jag. För att jag rannsakar mig själv hela tiden, men aldrig vågar bekänna.
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Under den senaste tiden har jag präglats av kvalet att stå inför en förändring. Inte vilken förändring som helst, utan en livsförändring. Plötsligt gick det upp för mig att det jag tidigare prioriterade högt har mer eller mindre mist sin värde när det ställts proportion till livet i sin helhet.
I stället för att acceptera det faktum att jag genomgår en förändringsprocess, så har jag i stället varit fullt upptagen med att motarbeta det. Kanske är det ett föga naturligt försvar med tanke på alla nya känslor som väckts inom mig, men dock är det först nu jag insett att för att fortsätta vara mitt bästa alterego, så måste jag tillåta mig själv att acceptera dessa känslosvägningar, och förenklat uttryckt "ta det som det kommer". Trots allt är det goda förändringar vi talar om, men även goda förändringar kan tyckas skrämmande ibland.
Dessutom finns det en hel hop av ting som inte kommer förändras, entusiasmen inför träningen och styrkan den bär med sig, och naturligtvis har jag väldens finaste familj som alltid finns där. Så vad är jag egentligen så rädd för? Avrundningsvis så njuter jag av fredagskvällen med denna nya kloka insikt som har fått mig att växa några centimeter till i utvecklandet som människa.
Jag är oslagbar, jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder
Jag är oslagbar
Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder
Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder
De senaste två gågna veckorna har jag levt i ett mellanrum någonstans utanför verkligheten, hopplöst famnande efter mig själv. Nog sagt om det, för idag vaknade jag upp efter att ha fått sova en hel natt i sträck, med energin i kroppen och glädjen till vardagen. Det blev ett grymt morgonpass på gymmet, och med det som startskott för denna fredag, har den alla förutsättningar för att bli en fredag bland de bästa. Jag vet men jag är, och det är oslagbar.
10.
"I rytmen av din rytm, i takten av din
slår min puls i hunger."
Lökomelett
Box
När jag var i femtonårsåldern tränade jag aktivt boxning under tre år på boxningsklubben Enighet. Men när jag började gymnasiet tog studierna mycket tid, och intresset svalnade i takt med tidsbristen. Sen dess har jag inte tränat boxning, dock har jag varit sugen på att testa. Så därför fick det bli Friskis Box pass igår, även om jag var medveten om att detta är ett jympapass och inte riktigt kan jämföras med "vanlig" boxning.
Det var roligt att testa, men jag märkte snabbt att det bygger mycket på vilken partner man har under passet. Även om jag som "ny" fick en väldigt vänlig boxningspartner, så behöver man ha samma motivation och vilja för att göra passet riktigt jobbigt. Det kan även vara en fördel att känna sin partner innan. Vi matchade inte, jag och min vänliga boxningspartner vilket gjorde det svårare för mig att ta ut mig ordentligt. Även det faktum att jag var "ny" kan ha bidragit till att jag inte tyckte passet var så jobbigt. Det var svårt att inte jämföra med boxningssporten, som är mycket hårdare, med högre tempo och mer individuell träning. I Box sparkades man även, vilket är helt nytt för mig, och kul!
Sammanfattningsvis så var det kul att testa något nytt, men denna onsdagskväll var jag tillbaka på den grymma Cirkelgym x passet och körde gärnet.
Vardagsrus
Efter fyra dagars överintensivt arbetande, är det dags att packa väskan och bege mig hemåt till Malmö igen. Sista arbetsdagen för den här veckan (troligtvis) hade jag i morse. Klockan ringde redan innan halv fem på morgonen. Och om jag tyckte det var starkt att gå upp och gymma innan jobbet i lördags, så är det ingenting gentemot kylan jag gick ut i (dock endast i 25 minuter, men ändå!) klockan 04.45 i morse. Ja, det är nästan lite galet att gå en morgonpromenad så tidigt. Trots enorm trötthet så finns energin i kroppen efter ett par dagars träningsuppbehåll. Nu kör vi!
Uppdatering
En snabb uppdatering från min sida, eftersom mitt lynne är så glatt denna lördagsmorgon. Klockan ringde 06.45, med kaffe i termosmuggen och 15 minusgrader i skånsk kyla körde jag iväg och körde ett pass på gymmet. Grymt om jag får säga det själv, då jag ska iväg till jobbet nu. Humöret är på topp och jag känner mig otroligt mycket piggare. Hoppas att ni får en fin lördag!